Den här träffade vi idag, han nös på Jenni...

Sanur beach

No woman no cry

Njuter av coverband och lokal öl mmmm

CP-lounge

Igår hade vi vårt efterlängtade möte med Thorsten, en landskapsdesigner och fick reda på massor om ”Bali stilen”. Efter den två timmar långa intervjun skjutsade han oss till stranden och vi fick bada i havet för första gången.

På kvällen bestämde vi oss för att ha vår första girls night out i Ubud. På monkey forrest road hördes musik från det lokala Ragge cafét. Där var ett coverband som spelade Bob Marley låtar och även en brittisk rappare som hade tagit sig upp på scen och levererade några rhimes mellan verserna. Vi dansade tillsammans med den blandade skaran, unga backpackers, gamla västerländska män, balineser och en hund som gillade dans enligt ägaren.
Festen gick vidare till CP-lounge där Jeff (inte han på bilden) hade sitt födelsedagskalas. Här spelade ännu ett coverband rockklassiker, tänk håla och ”sweet home alabama”. Vi fick diverse goda kontakter. Bl.a en brittisk trädgårdsmästare som bjöd in oss på cocktail hour på lördag, dvs. om ett par timmar. Övriga bekantskaper, en gammal amerikan som bosatt sig med här som presenterade oss för en medelålders dansk man i cowboy hatt som lovade att sammanföra oss med en erkänd trädgårdsdesigner som vi själva inte lyckats spåra. Vi fick även kontakt med några balineser med fina trädgårdar. Så ikväll blir det gin och tonic och senare jazz på danskens club.

Linnéa at work

Bambutjejer

vy från sängkammaren

vår pool... i nya huset

Första mötet med Made Wijaya.

Det är lite nervöst när vi ringer honom, men får inget svar och lämnar ett meddelande. Tio minuter senare ringer han upp och bjuder in oss till Taman Bebek på ceremoni och lunch. När vi hoppar ut ur taxin möts vi av män och kvinnor som trummar och stojar runt med olika offergåvor. Made sticker ut huvudet ur folksamlingen och skriker ”Oh the swedish girl!” Vi blir bjudna på dryck och mat som är sjukt stark. Mr Wijaya är lång och rödhårig med balinesiska kläder, dvs. en sarong och något turbanliknande på huvudet. Han är i 60-års åldern och verkar ha en del av de egenskaper man ofta hittar hos 40-talist män, dvs. lite sexistiska skämt och ett ganska stort ego… Men han ger ändå ett sympatiskt intryck och är mycket generös.
När Made väl satt sig till bords, efter att ha deltagit i ceremonin och fått ris i pannan och på kinderna, pratar vi lite om situationen i landscapingbranschen på Bali. Han säger att balineserna inte är några duktiga trädgårdsdesigners men oerhört skickliga trädgårdsmästare. Han säger att dom inte tänker i hela koncept utan designar i kvadratmetrar, och på frågan om kvinnliga designers säger han att några sådana inte finns på Bali men i andra delar av Asien. Han pratar om lite andra designers och lovar att introducera oss till några. Överhuvudtaget verkar han väldigt intresserad av våra aktiviteter och säger att vi gärna får hyra ett av husen på Taman Bebek. Han avlägsnar sig sedan för att se på tennis, efter att ha bokat in ett möte med oss på tisdag, han har tydligen vart tennistränare i ett tidigare liv.
Vi visas runt i trädgården runt villorna av en av hans assistenter(han verkar överhuvudtaget ha en del assistenter, en för cigaretten, en för bilen, en för telefonen etc.). Det är verkligen fantastiskt vackert, nästan svårt att ta in. Utsikten från vår blivande veranda är gröna risfält i en dal och vulkaner i bakgrunden. Och den fantastiska poolen kommer det snart en bild på…
Efter avslutad rundtur i parken tog vi oss tillbaka in till Ubud och unnande oss en massage på ett av de lokala spa-ställena.
Framöver har vi bokat in några möten med spännande arkitekter och planerar en fältstudie av de lokala spabehandlingarna.
Vi har det bra!

På väg till flygplatsen

Nu åker viiiiiiiiii!!!!!!

ok...1 2 3 4 5 6 7 dagar kvar...

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 dagar kvar tills planet lyfter!!!

Nu är det 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 dagar kvar