En kväll i Kuta

Oh herregud… om det nu finns en gud hur tänkte han om Kuta? Så fort vi klivit ur taxin från Ubud kände vi en hemlängtan. Men vi kunde ju inte ge upp så lätt utan kastade oss in i gjyttret. Det första vi möttes av var en rödbränd svensk med öppen mun och surfbräda… Vi letade oss fram till en restaurang och åt en ganska flottig middag på Poppy 1. Burr. Lite öl kanske kunde pigga upp tänkte vi och köpte loss några bintang och begav oss till stranden. På vägen dit blev vi kallade charlies angels mer än en gång… Väl framme på stranden var det ändå mysigt och vi satt och tittade på hur blixtarna från olika åskväder slog ner över havet. Två öl modigare gick vi till party gatan Jl Leigan, på vägen dit lånade vi toaletten på Mc Donalds, där träffade vi Mc Donalds hunden (på bilden) som hade ätit en big mac för mycket… Stackars vovve.
Framme på Legeian, hjälp. Här fanns australienska tonårsflickor med för avklippta jeans och triangelbikini juckandes mot fläktskåp, dudes med bintanglinne/bart uppumpat bröst med enliters drink i handen, strippande asiatiska kvinnor, medelålders snubbiga män, förvirrade svenne par, lite prostituerade, några Kuta cowboys (manliga golddiggers) och så vi, alldeles för påklädda enligt Kutadresscode. Det första stället var så vidrigt att det faktiskt inte gick och vara där, efter ”I got a feeling” med Black eyed peas som gav Linnea kalla kårar gick vi vidare. Vi avverkade två hiphop klubbar med tomma dansgolv förutom oss och några dåligt breakdansande Indonesiska tonåringar. Vidare mot nästa hak, ett härligt house ställe i tre våningar komplett med go go dansare och en maskot i glittrig kostym. Vi försökte hålla modet uppe och dansade en stund. Bredvid oss hade vi äran att ha en Fabio-kopia…mmm. Nä nu fick det vara nog. Hem till bergen!